Jo, jag vet att det var med viss lättnad jag såg Gösta och Gunnar ta sitt pick och pack dra vidare. Tillbaka var de stillsamma morgnarna. Inget gapande eller skrikande.För någon månad sedan insåg jag att jag faktiskt saknade boysen. Med dem visste man säkert när solen tittat upp i öster och det var dags att göra den där besvärliga övningen. Stiga upp ur sängen. Usch så svårt ibland när kudden bara kallar att här är det mjukt och gosigt. Stanna hos mig!
Till min stora förvåning upptäckte jag igår att "the boys are back in town". Försiktigt strök de runt husknuten. I deras blick kunde jag ana en viss oro.
- Gunnar kolla, det finns äpplen kvar i trädgården!
- Ja, och min morgonplats på trädäcket är städad.
Vet att jag var hård mot er senast och någonstans inom mig finns också en Karl-Bertil Johnsson som vill göra gott. Så grabbar välkomna in. Bordet är dukat och klart.
God Jul o Gott Nytt år på er!
(Ja, som ni kanske minns är Gösta o Gunnar två fasantuppar som i somras helt fräckt bestämde sig för att på obestämd tid våldgästa byns enda singel.)
1 kommentar:
Fasans fullt!
Idag räknade jag till tre tuppar med 7 damer (gottegrisar!) i trädgården. Frasse hade dragit med två polare för att visa var det finns käk. Fullt begripligt! Jag har svårt att förstå att man kan ligga på lur och skjuta ett sånt gäng?
Skicka en kommentar