Slutet gott, allting gott!

Själsligt mellanmål

Greppa livets fjärrkontrollen.
Tryck på paus, stanna upp och lyssna.

Tystnaden - Så underskattad - Så fullkomlig - Så skrämmande

Julklapp - små färgade piller

Jo det är faktiskt sant. Jag fick piller i julklapp. Snyggt förpackade två och två i små påsar. Rosa, Gröna, Vita, Blå och Gula.
Piller för alla tillfällen....

Tänk bara att få stoppa pillret "Ernst Kirchsteiger 5 mg" i munnen. På innehållsförteckningen utlovas effekter som mjukgörande och att man garanterat blir hellylle under 3 timmar. Ja då kanske till och med jag skulle klara en timme framför teven med Ernst sittande på en brygga någonstans i Sverige. Vickande på sina bara fötter och filosofera över att en tom kaffeburk och två björkgrenar skulle kunna bli en praktisk liten förvaringspryl.

Pillret "NovaluJul 2008 mg" kan jag nog spara till nästa jul. Det är surhetsreglerande.Motverkar sura påstötningar från omgivningen och varar i 24 timmar.

"Bimbo 800 mg" funderade jag över en stund varför jag fått. Sen förstod jag. Många i min omgivning är lite oroade över att jag byter jobb efter nyår. Kanske inte så mycket att jag byter jobb utan snarare över att min nya arbetsplats är placerad i Stockholm. Men till alla oroade kan jag än en gång intyga att det blir ingen flytt till 08-land och skulle jag någon gång få för mig att hänga på Stureplan så är det bara att svälja ett Bimbo-piller. Det är hjärnförlamande.Hindrar viktig information från att nå medvetandet. Jag kommer att smälta in perfekt.

Om ni ändå någon gång skulle upptäcka att min skånska dialekt gått förlorad till förmån för rikssvenska så finns det bot. "Babben-snabben 2 mg". Det är dialektframkallande. Ökar självdistansen och höjer humor-balansen i 20 minuter. Verkar omedelbart.

Så det finns ett litet piller för alla tillfällen. Rosa, Gula, Blåa, Gröna och Vita. Vilket vad det nu jag skulle ta mot.....

Jag vill vara Karl-Bertil Johnsson för en stund

Jo, jag vet att det var med viss lättnad jag såg Gösta och Gunnar ta sitt pick och pack dra vidare. Tillbaka var de stillsamma morgnarna. Inget gapande eller skrikande.

För någon månad sedan insåg jag att jag faktiskt saknade boysen. Med dem visste man säkert när solen tittat upp i öster och det var dags att göra den där besvärliga övningen. Stiga upp ur sängen. Usch så svårt ibland när kudden bara kallar att här är det mjukt och gosigt. Stanna hos mig!

Till min stora förvåning upptäckte jag igår att "the boys are back in town". Försiktigt strök de runt husknuten. I deras blick kunde jag ana en viss oro.

- Gunnar kolla, det finns äpplen kvar i trädgården!

- Ja, och min morgonplats på trädäcket är städad.

Vet att jag var hård mot er senast och någonstans inom mig finns också en Karl-Bertil Johnsson som vill göra gott. Så grabbar välkomna in. Bordet är dukat och klart.

God Jul o Gott Nytt år på er!

(Ja, som ni kanske minns är Gösta o Gunnar två fasantuppar som i somras helt fräckt bestämde sig för att på obestämd tid våldgästa byns enda singel.)

One step to the deep blue

En klok kille, han med cigarren...

Den bara låg där i min skrivbordslåda, slafsigt nedtecknat på en lapp.

Bland annat som för länge sedan borde hamnat i återvinningskarusellen.

Jösses grabben kunde verkligen formulera sig..... Måste försöka komma ihåg det här.

Framgångar är inte defintiva,
Misslyckanden är inte livshotande.

Det är modet att gå vidare som räknas.

W.Churchill

Det skakar vi hand på

Bara så du vet. Riktlinjerna är klara.
Du och jag mot världen.

22:06:09
22:06:09
22:06:09
22:06:09
22:06:09

Enkelt eller hur?
Vi ses när det är dags för bokslut.

In my heart for ever!

Ja det är sant....
Det gör ont när knoppar brister.
Men vem har sagt att det inte skall göra ont?
Karin visste det. Jag vet det. ( Eller rättare sagt lärt mig "the hard way".)
Du kommer att lära dig. (Om du inte redan gjort resan)
Don´t worry, be happy...
Enjoy the ride.

I did.

Betyder inte att jag kommer att glömma er. Tvärtom.....

Tillräckligt upplyst

Det är inte så att jag hatar julen på något sätt men det finns gränser. Ibland undrar jag om någon hört talas om lagom. Ja just lagom. Ordet som sägs bara existerar i det svenska språket. Som jag inte vill använda, men just idag måste jag erkänna att det är just det ordet jag vill använda.

Julen är en tid för glädje och stämning. Tända ljus, glögg och pepparkakor med ädelost. Men säg den glädje som varar.

Förra årets ljusdekorationer kring fönsternicherna räckte inte för grannen. Nix! I år var det dags för att även klä in stuprännor och när man ändå var igång passade man på att låna en kulört ljusslinga från Cirkus Scott.

Ja glöggen den har jag för länge sedan satt i vrångstrupen och varje gång jag öppnar ytterdörren är jag helt säker på att det kommer att stå en elefant med tomteluva och trumpeta.

Vad hände egentligen med lagom är bäst?

Ordets makt

Ord kan vara uppmuntrande, berömmande, smickarande.
Och så finns det dom som bara gör ont, sårar och skapar förtvivlan.

Andas, måste våga andas.

Livet, en vandring mot känd station.
The end.

Det finns inget facit, ingen manual.
Bara ett oundvikligt slut.
The End.

Men däremellan oändliga möjligheter.
The sky is the limit.

God put a smile upon my face

Where do we go, nobody knows
I´ve gotta say I´m on my way down

God give me style and give me grace
God put a smile upon my face

(Coldplay)

Living in my head

Those who are dead are not dead

They´re just living in my head

And since I fell for that spell

I am living there as well

Time is so short and I´m sure

There most be something more....

(Coldplay - 42)

Chicago - Love a city

We all want to fall in love.
Why?
Because that experience makes us feel completely alive,
where every sense is heightened, and every emotion is magnified.
Our everyday reality is shattered and we are flung into the heavens.
It may only last a moment, an hour, or an afternoon, but that doesn't
diminish its value, because we are left with memories that we treasure for the rest of our lives.

- From the movie "The Mirror Has Two Faces"

-(starring Barbara Streisand)

Med stillheten som gäst

Äntligen, äntligen sommar och sol.
Tystnaden har just lagt och skymningen närmar sig.
Vinden som för några timmar sedan gjorde sitt antåg är borta.
Allting är stilla och solnedgången målar himlen rosa.

För inte allt för länge sedan var det mörkt och kallt. Nu känns allt så lätt. Undrar om man kan spara sommarnen på en burk och öppna den när vintern är som värst. Försiktigt lätta på locket när det känns tungt. Andas in värmen och bara känna att allt är så mycket lättare....

Jag vill bevara denna känsla för lång tid framöver. Kanske jag skall sitta uppe och vänta på grynningen. Se solen sakta stiga i öster.....

Mannen med grått hår

Mannen med blått hår

Gösta och Gunnar

Visst var jag lite tveksam till att Gösta flyttade in. Helt plötsligt fanns han bara där, tog plats och blev en del av min vardag. Mina morgonrutiner förändrades. Han var högljud och gapig. Så fort han vaknat satte han igång att brösta upp sig och ta ton. Sovmorgon var inte längre att tänka på.

Men livet gick vidare och jag anpassade mig. Gösta blev en del av mitt liv, det var rätt okej även om jag ofta fick städa upp efter honom.

Så i förrgår morse dök Gunnar upp. Helt utan förvarning. Göstas bror i all sin skönhet. Jo, jag tackar!! Nu är dom två som stör mina morgonrutiner, gapar och går på. Ikväll skall jag ha ett allvarligt prat med dem. Det är dax att hitta någon ny singel att våldgästa för mitt tålamod är slut. Jag vill ha lugn o ro på morgonen.

(Glömde kanske inledningsvis att säga att Gösta och Gunnar är två fasantuppar...)

Det är inne att vara ute!

Ärligt talat, jag vet att det här med att blogga kanske redan är ute. Alla gör det. Men jag har bestämt mig. Det är inne att vara ute!

Pablo Picasso skall ha yttrat "man behöver mycket lång tid för att bli ung". Kunde inte sagt det bättre själv. Själv tycker jag att jag är yngre än jag var för tio år sedan, åtminstone till sinnet....

Den här bloggen är min resa att bli yngre, mer öppen för idéer och framför allt odla den kreativa sidan. Som ung ville jag jobba med reklam och grafisk design. Men ödet ville annat. Jag blev ekonomen som idag jobbar med organisationsfrågor, styrning/ledning och medborgardialog. Visst det är spännande och kreativt, men det finns en annan sida som väntat på att få komma ut.

Allt som behövs är ett vitt papper och en penna. Jag får nästan gåshund bara av att tänka på det. När inspirationen bara finns där. Pennan som flyter till synes okontrollerat över pappret, fast på något sätt ändå kontrollerat. Och så blir det en bild. Jag vet aldrig på förhand. Vissa figurer lever länge. Andra bara en enda gång. Jag kan inte bestämma när det är över. När en viss figur inte längre skall finnas. Det gör någon annan, inte jag. Ibland känns det faktiskt ganska tryggt att det är någon annan som har kontroll och jag bara får hålla i pennan....